FAQ

FAQ

Oavsett om du själv är drabbad, närstående eller sjukvårdspersonal behöver du få adekvat och lättförståelig information om sjukdomen och hur den tas om hand på bästa möjliga sätt.

Titta här för att få svar på vanliga frågor om hemofili!

 

Hemofili är en typ av blödningsrubbning som gör att blodet inte koagulerar som det ska.

När en person med hemofili blöder tar det längre tid än vanligt innan det slutar blöda. Det beror på att personer med hemofili har en brist på eller avsaknad av det protein som hjälper blodet att koagulera, en så kallad koagulationsfaktor.

Rätt stöd och behandling hjälper personer med hemofili att leva hälsosamma och aktiva liv.

Att få en verklig förståelse för hemofili kommer att ge dig och din familj det självförtroende och de verktyg som behövs för ett bättre samarbete med sjukvården, så att du kan leva ett så normalt liv som möjligt.

Hemofili A drabbar omkring 1 av 5000 män, medan Hemofili B är mindre vanlig och drabbar omkring 1 av 25 000 män2,3. Hemofili drabbar framförallt män och den svåra och moderata formen av hemofili är sällsynt bland kvinnor. Ungefär 20% av personer med mild hemofili är kvinnor4.

Det finns två typer av hemofili: typ A och B. Vid hemofili A saknas koagulationsfaktor VIII ((åtta) och vid hemofili B saknas koagulationsfaktor IX (nio) 1.

De kliniska symptomen för hemofili A och hemofili B är identiska.

Hemofili A och B är oftast ärftlig1. I vissa fall kan hemofili uppkomma genom genförändringar utan att tidigare har funnits i familjen. Upp till 30% av samtliga personer med hemofili A och B har denna så kallade sporadiska form1,5.

Hemofili orsakas oftast av att personen ärver den skadade eller ”muterade” genen från sina föräldrar, vilket gör att kroppen inte kan producera en tillräcklig mängd koagulationsfaktor.

Hemofili uppstår oftast på grund av att man ärver en skadad eller ”muterad” gen från föräldrarna, vilket gör att kroppen inte kan producera en tillräcklig mängd koagulationsfaktor. Generna som innehåller koden för koagulationsfaktorn finns på X-kromosomen1. Män har bara en X-kromosom medan kvinnor har två. Det innebär att män som ärver den skadade genen alltid utvecklar hemofili. Om en kvinna ärver den skadade genen blir hon en bärare, vilket innebär att hon har en skadad kopia och en normal kopia av genen. Ungefär en tredjedel av kvinnliga bärare har själva blödningssymtom och klassas som att de har mild hemofili. Hur svåra symptom man får beror på balansen mellan hur den defekta och den normala genen uttrycks (den medicinska termen för detta är lyonisation) 5,6,7.

När en mamma är bärare och en pappa inte har hemofili, är det 50% chans att deras son får hemofili och 50% chans att deras dotter blir bärare. När en pappa har hemofili och en mamma inte är bärare, kommer inga söner att ärva sjukdomen men alla döttrar kommer att bli bärare av den skadade genen.

Svårighetsgraden av hemofili beror på koagulationsfaktornivån i blodet.


Svår hemofili: koagulationsfaktorns nivå i blodet är mindre än 1 %8.

Moderat hemofili: koagulationsfaktorns nivå i blodet är mellan 1-5 %8.

Mild hemofili: koagulationsfaktorns nivå i blodet är mellan 6-40 %8.


Personer med svår hemofili kan blöda ofta och utan uppenbar orsak. Dessa spontana blödningar uppkommer främst i leder eller muskler. Personer med moderat hemofili blöder inte lika ofta som de med svår hemofili och vanligtvis uppstår inte blödningar spontant. Däremot kan de fortsätta att blöda under en längre tid efter att en skada uppstått, vid kirurgi eller tandläkaringrepp. Hos personer med mild hemofili kanske en blödning aldrig uppstår spontant men de kan få långvariga blödningar efter en allvarlig skada eller vid kirurgi8.

De flesta personer med hemofili har nära familjemedlemmar med sjukdomen. Därför kan hemofilin lätt misstänkas och diagnostiseras vid födseln eller strax efter. När sjukdomen uppkommit genom genförändringar utan att tidigare ha funnits i familjen, så kallad sporadisk form, ställs diagnosen först när blödningar uppträtt.

Alla familjer är inte medvetna om att de har en ärftlighet för hemofili i släkten. Exempelvis kan tidigare generationer endast ha haft kvinnliga bärare utan symptom eller söner som dog i tidig ålder på grund av en odiagnostiserad hemofili. Hos en sådan familj kan därför en diagnos dra ut på tiden.

Svår hemofili diagnostiseras oftast under barnets första levnadsår9. Personer med mild eller moderat hemofili kan gå odiagnostiserade under många år, ända in i vuxenlivet, och kanske först upptäcka sjukdomen till följd av komplikationer efter kirurgi9.

Diagnosen ställs med hjälp av ett antal blodprov som mäter koagulationsfaktorns aktivitetsnivå i blodet. Om det finns en känd familjehistorik med hemofili kan testerna göras redan under en kvinnas graviditet. Det går också att göra genetiska tester för att undersöka den specifika mutation som orsakar hemofili9.

Ungefär en tredjedel av kvinnliga bärare har själva blödningssymtom vilka klassas som mild hemofili. Hur svåra symptom de får beror på balansen mellan hur den defekta och den normala genen uttrycks (den medicinska termen för detta är lyonisation) 10.

I extremt sällsynta fall så är det möjligt att även en dotter får hemofili. Det inträffar när pappan har hemofili och mamman är bärare. Då ärver dottern en skadad X-kromosom från båda föräldrarna11.

Personer med hemofili kan få blödningar varsomhelst i kroppen, även under huden. Inre blödningar är vanligast i leder eller muskler och kan uppstå utan någon särskild anledning9. Sådana spontana blödningar är vanligast vid svår hemofili. Spontana ledblödningar uppstår främst i fotleder, armbågar och knän. De uppkommer ofta i ettårsåldern, när barnet börjar gå och förflytta sig9.

Tecken på ledblödningar är smärta, stelhet, värmekänsla och svullnad9. Muskelblödningar är ofta svåra att upptäcka eftersom musklerna ligger så djupt under huden. Det gör att blödningarna inte syns lika lätt såvida man inte råkar ut för olycka, trauma eller yttre våld. Vanliga tecken på muskelblödningar är smärta och nedsatt rörlighet.

Huvud- eller hjärnblödningar är ovanliga men särskilt allvarliga eftersom de kan orsaka krampanfall och förlamning. Tecken på sådana blödningar är bland annat svår huvudvärk, nackstelhet, kräkningar och förvirring12. Om du misstänker en huvud- eller hjärnblödning ska du omedelbart ringa efter en ambulans. Du bör även kontakta sjukvården om du har fått ett eller flera kraftiga slag mot huvudet.

Om du misstänker inre blödning är det alltid bäst att uppsöka sjukvården, särskilt om du är nydiagnostiserad och osäker på hur symptom kan yttra sig.

Ja! Regelbunden fysisk aktivitet kan minska risken för flertalet sjukdomar och förbättra din livskvalité. Dessutom behövs starka muskler för att stödja lederna och ge bättre balans och kroppskontroll. Personer med hemofili bör uppmuntras att träna och delta i fysiska aktiviteter så mycket som möjligt, men måste samtidigt komma ihåg att ta sin medicin regelbundet för att försäkra sig om att de har ett fullgott skydd. Det är väldigt få sporter som du inte kan delta i.

En individuellt planerad och utformad förebyggande behandling, innebär att du har en uppfattning om dina faktornivåer och kan anpassa aktiviteter och behandlingsschema efter dina behov för att uppnå ett tillräckligt skydd.

Aktiviteter som simning och cykling uppmuntras eftersom de belastar lederna mindre än en del andra sporter med högre skaderisk. Prata med ditt hemofiliteam för att identifiera vilken typ av övning eller idrott som passar bäst för dig, särskilt om du ska komma igång igen efter en längre period av inaktivitet13.


För den som lever med hemofili är det viktigt att hålla sig i så god form som möjligt för att kunna leva livet fullt ut och delta i olika aktiviteter. Det gäller inte bara fysiska aktiviteter, som olika sporter, även om det självklart också är viktigt. Det handlar även om förmågan att kunna utföra vardagliga aktiviteter som att promenera till skolan eller att ta trapporna, utan att behöva oroa sig för en eventuell blödning.


Den som har hemofili får oftast någon form av behandling som skyddar mot blödning, men det betyder inte att behandlingen måste begränsa ens möjligheter. Faktiskt motsatsen. Det är fullt möjligt (och uppmuntras!) att resa, studera, starta en familj och ta för sig av allt som livet har att erbjuda.

Det är viktigt att personer med hemofili har kontakt med ett högspecialiserat hemofilicentrum. Där finns hemofiliteam som består av specialistläkare, hemofilisjuksköterskor, sjukgymnaster, psykologer, kuratorer med flera. Sammansättningen av hemofiliteamet kan variera mellan olika centran14. Bor du i en mindre ort så får du vanligen ändå din behandling och dina kontroller via ett av Sveriges tre hemofilicentra som ligger i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Med största sannolikhet kommer du ha mycket kontakt med hemofilisjuksköterskor på hemofilicentrat. De följer också upp din behandling via telefonsamtal. Hemofilisjuksköterskan stöttar dig i din individuella vårdplan och hjälper dig att utforma den efter din livsstil. På sjukhusen kan ibland hemofilisjuksköterskor spela en viktig roll när det gäller att informera annan vårdpersonal om hemofili14.

På hemofilicentrat finns ofta en dedikerad sjukgymnast som gör en klinisk bedömning av din ledhälsa, muskelstyrka, koordination och rörlighet. De kan bedöma hur dina leder kommer att påverkas på lång sikt och hjälpa till att förebygga blödningar och ledskada genom att föreslå och anpassa sjukgymnastik och fysiska aktiviteter efter just dina behov14.

Föräldrar till barn med hemofili tränas i att ge sina barn injektioner av faktorkoncentrat, vilket kan göras i hemmet. I takt med att barnen blir äldre, kommer de att få lära sig att ta injektionerna själva14.

  1. Guidelines for the Management of Hemophilia(General Care and Management of Hemophilia: 1.1 What is haemophilia?). World Federation of Hemophilia. http://www1.wfh.org/publications/files/pdf-1494.pdf . Last updated April 2013. Accessed 5th June 2019
     
  2. National Organization for Rare Disorders. HemophiliaA. https://rarediseases.org/rare-diseases/hemophilia-a/. Accessed 5th June 2019
     
  3. National Organization for Rare Disorders. HemophiliaB. https://rarediseases.org/rare-diseases/hemophilia-b/. Accessed 5th June 2019
     
  4. UK National Haemophilia Database. UK Bleeding Disorder Statistics for April 2016 to March 2017. http://www.ukhcdo.org/wp-content/uploads/2018/02/Bleeding-Disorder-Statistics-for-April-2016-to-March-2017-for-UKHCDO.pdf. Accessed 5th June 2019
     
  5. World Federation of Hemophilia. How do you get haemophilia? https://www.wfh.org/en/page.aspx?pid=644. Accessed 5th June 2019
     
  6. World Federation of Hemophilia. Carriers and women with haemophilia. https://www.wfh.org/en/abd/carriers/carriers-and-women-with-hemophilia-en. Accessed 5th June 2019
     
  7. World Federation of Hemophilia. Inheritance of haemophilia. https://www.wfh.org/en/abd/carriers/carriers-inheritance-of-hemophilia-en. Accessed 5th June 2019
     
  8. Haemophilia. BMJ Best Practice. https://bestpractice.bmj.com/topics/en-gb/468/aetiology. Last updated 28th March 2018. Accessed 5th June 2019 
     
  9. Haemophilia. BMJ Best Practice. https://bestpractice.bmj.com/topics/en-gb/468/diagnosis-approach. 
    Last updated 28th March 2018. Accessed 5th June 2019 
     
  10. World Federation of Hemophilia. Carriers and women with haemophilia.
    https://www.wfh.org/en/abd/carriers/carriers-bleeding-symptoms-en. Accessed 5th June 2019
     
  11. NHS. Causes Haemophlia. https://www.nhs.uk/conditions/haemophilia/causes/. Accessed 5th June 2019
     
  12. NHS. Symptoms Haemophilia. https://www.nhs.uk/conditions/haemophilia/symptoms/. Accessed 5th June 2019
     
  13. Guidelines for the Management of Hemophilia(General Care and Management of Hemophilia: 1.4 Fitness and physical activity). World Federation of Hemophilia. http://www1.wfh.org/publications/files/pdf-1494.pdf. Last updated April 2013. Accessed 5th June 2019
     
  14. The Haemophilia Society. Who will be involved in care of those living with haemophilia. https://haemophilia.org.uk/resources/faqs/who-will-be-involved-in-care-of-those-living-with-haemophilia/
    Accessed 5th June 2019 

Jag är förälder till ett barn
med hemofili

Jag är ung vuxen 
med hemofili 

 

Jag är äldre
med hemofili

Fishermen

Klicka här för att fortsätta läsa om möjligheterna för ett liv bortom hemofili

 

 

 

NP-7694

FAQ

Oavsett om du själv är drabbad, närstående eller sjukvårdspersonal behöver du få adekvat och lättförståelig information om sjukdomen och hur den tas om hand på bästa möjliga sätt.

Titta här för att få svar på vanliga frågor om hemofili!

 

Hemofili är en typ av blödningsrubbning som gör att blodet inte koagulerar som det ska.

När en person med hemofili blöder tar det längre tid än vanligt innan det slutar blöda. Det beror på att personer med hemofili har en brist på eller avsaknad av det protein som hjälper blodet att koagulera, en så kallad koagulationsfaktor.

Rätt stöd och behandling hjälper personer med hemofili att leva hälsosamma och aktiva liv.

Att få en verklig förståelse för hemofili kommer att ge dig och din familj det självförtroende och de verktyg som behövs för ett bättre samarbete med sjukvården, så att du kan leva ett så normalt liv som möjligt.

Hemofili A drabbar omkring 1 av 5000 män, medan Hemofili B är mindre vanlig och drabbar omkring 1 av 25 000 män2,3. Hemofili drabbar framförallt män och den svåra och moderata formen av hemofili är sällsynt bland kvinnor. Ungefär 20% av personer med mild hemofili är kvinnor4.

Det finns två typer av hemofili: typ A och B. Vid hemofili A saknas koagulationsfaktor VIII ((åtta) och vid hemofili B saknas koagulationsfaktor IX (nio) 1.

De kliniska symptomen för hemofili A och hemofili B är identiska.

Hemofili A och B är oftast ärftlig1. I vissa fall kan hemofili uppkomma genom genförändringar utan att tidigare har funnits i familjen. Upp till 30% av samtliga personer med hemofili A och B har denna så kallade sporadiska form1,5.

Hemofili orsakas oftast av att personen ärver den skadade eller ”muterade” genen från sina föräldrar, vilket gör att kroppen inte kan producera en tillräcklig mängd koagulationsfaktor.

Hemofili uppstår oftast på grund av att man ärver en skadad eller ”muterad” gen från föräldrarna, vilket gör att kroppen inte kan producera en tillräcklig mängd koagulationsfaktor. Generna som innehåller koden för koagulationsfaktorn finns på X-kromosomen1. Män har bara en X-kromosom medan kvinnor har två. Det innebär att män som ärver den skadade genen alltid utvecklar hemofili. Om en kvinna ärver den skadade genen blir hon en bärare, vilket innebär att hon har en skadad kopia och en normal kopia av genen. Ungefär en tredjedel av kvinnliga bärare har själva blödningssymtom och klassas som att de har mild hemofili. Hur svåra symptom man får beror på balansen mellan hur den defekta och den normala genen uttrycks (den medicinska termen för detta är lyonisation) 5,6,7.

När en mamma är bärare och en pappa inte har hemofili, är det 50% chans att deras son får hemofili och 50% chans att deras dotter blir bärare. När en pappa har hemofili och en mamma inte är bärare, kommer inga söner att ärva sjukdomen men alla döttrar kommer att bli bärare av den skadade genen.

Svårighetsgraden av hemofili beror på koagulationsfaktornivån i blodet.


Svår hemofili: koagulationsfaktorns nivå i blodet är mindre än 1 %8.

Moderat hemofili: koagulationsfaktorns nivå i blodet är mellan 1-5 %8.

Mild hemofili: koagulationsfaktorns nivå i blodet är mellan 6-40 %8.


Personer med svår hemofili kan blöda ofta och utan uppenbar orsak. Dessa spontana blödningar uppkommer främst i leder eller muskler. Personer med moderat hemofili blöder inte lika ofta som de med svår hemofili och vanligtvis uppstår inte blödningar spontant. Däremot kan de fortsätta att blöda under en längre tid efter att en skada uppstått, vid kirurgi eller tandläkaringrepp. Hos personer med mild hemofili kanske en blödning aldrig uppstår spontant men de kan få långvariga blödningar efter en allvarlig skada eller vid kirurgi8.

De flesta personer med hemofili har nära familjemedlemmar med sjukdomen. Därför kan hemofilin lätt misstänkas och diagnostiseras vid födseln eller strax efter. När sjukdomen uppkommit genom genförändringar utan att tidigare ha funnits i familjen, så kallad sporadisk form, ställs diagnosen först när blödningar uppträtt.

Alla familjer är inte medvetna om att de har en ärftlighet för hemofili i släkten. Exempelvis kan tidigare generationer endast ha haft kvinnliga bärare utan symptom eller söner som dog i tidig ålder på grund av en odiagnostiserad hemofili. Hos en sådan familj kan därför en diagnos dra ut på tiden.

Svår hemofili diagnostiseras oftast under barnets första levnadsår9. Personer med mild eller moderat hemofili kan gå odiagnostiserade under många år, ända in i vuxenlivet, och kanske först upptäcka sjukdomen till följd av komplikationer efter kirurgi9.

Diagnosen ställs med hjälp av ett antal blodprov som mäter koagulationsfaktorns aktivitetsnivå i blodet. Om det finns en känd familjehistorik med hemofili kan testerna göras redan under en kvinnas graviditet. Det går också att göra genetiska tester för att undersöka den specifika mutation som orsakar hemofili9.

Ungefär en tredjedel av kvinnliga bärare har själva blödningssymtom vilka klassas som mild hemofili. Hur svåra symptom de får beror på balansen mellan hur den defekta och den normala genen uttrycks (den medicinska termen för detta är lyonisation) 10.

I extremt sällsynta fall så är det möjligt att även en dotter får hemofili. Det inträffar när pappan har hemofili och mamman är bärare. Då ärver dottern en skadad X-kromosom från båda föräldrarna11.

Personer med hemofili kan få blödningar varsomhelst i kroppen, även under huden. Inre blödningar är vanligast i leder eller muskler och kan uppstå utan någon särskild anledning9. Sådana spontana blödningar är vanligast vid svår hemofili. Spontana ledblödningar uppstår främst i fotleder, armbågar och knän. De uppkommer ofta i ettårsåldern, när barnet börjar gå och förflytta sig9.

Tecken på ledblödningar är smärta, stelhet, värmekänsla och svullnad9. Muskelblödningar är ofta svåra att upptäcka eftersom musklerna ligger så djupt under huden. Det gör att blödningarna inte syns lika lätt såvida man inte råkar ut för olycka, trauma eller yttre våld. Vanliga tecken på muskelblödningar är smärta och nedsatt rörlighet.

Huvud- eller hjärnblödningar är ovanliga men särskilt allvarliga eftersom de kan orsaka krampanfall och förlamning. Tecken på sådana blödningar är bland annat svår huvudvärk, nackstelhet, kräkningar och förvirring12. Om du misstänker en huvud- eller hjärnblödning ska du omedelbart ringa efter en ambulans. Du bör även kontakta sjukvården om du har fått ett eller flera kraftiga slag mot huvudet.

Om du misstänker inre blödning är det alltid bäst att uppsöka sjukvården, särskilt om du är nydiagnostiserad och osäker på hur symptom kan yttra sig.

Ja! Regelbunden fysisk aktivitet kan minska risken för flertalet sjukdomar och förbättra din livskvalité. Dessutom behövs starka muskler för att stödja lederna och ge bättre balans och kroppskontroll. Personer med hemofili bör uppmuntras att träna och delta i fysiska aktiviteter så mycket som möjligt, men måste samtidigt komma ihåg att ta sin medicin regelbundet för att försäkra sig om att de har ett fullgott skydd. Det är väldigt få sporter som du inte kan delta i.

En individuellt planerad och utformad förebyggande behandling, innebär att du har en uppfattning om dina faktornivåer och kan anpassa aktiviteter och behandlingsschema efter dina behov för att uppnå ett tillräckligt skydd.

Aktiviteter som simning och cykling uppmuntras eftersom de belastar lederna mindre än en del andra sporter med högre skaderisk. Prata med ditt hemofiliteam för att identifiera vilken typ av övning eller idrott som passar bäst för dig, särskilt om du ska komma igång igen efter en längre period av inaktivitet13.


För den som lever med hemofili är det viktigt att hålla sig i så god form som möjligt för att kunna leva livet fullt ut och delta i olika aktiviteter. Det gäller inte bara fysiska aktiviteter, som olika sporter, även om det självklart också är viktigt. Det handlar även om förmågan att kunna utföra vardagliga aktiviteter som att promenera till skolan eller att ta trapporna, utan att behöva oroa sig för en eventuell blödning.


Den som har hemofili får oftast någon form av behandling som skyddar mot blödning, men det betyder inte att behandlingen måste begränsa ens möjligheter. Faktiskt motsatsen. Det är fullt möjligt (och uppmuntras!) att resa, studera, starta en familj och ta för sig av allt som livet har att erbjuda.

Det är viktigt att personer med hemofili har kontakt med ett högspecialiserat hemofilicentrum. Där finns hemofiliteam som består av specialistläkare, hemofilisjuksköterskor, sjukgymnaster, psykologer, kuratorer med flera. Sammansättningen av hemofiliteamet kan variera mellan olika centran14. Bor du i en mindre ort så får du vanligen ändå din behandling och dina kontroller via ett av Sveriges tre hemofilicentra som ligger i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Med största sannolikhet kommer du ha mycket kontakt med hemofilisjuksköterskor på hemofilicentrat. De följer också upp din behandling via telefonsamtal. Hemofilisjuksköterskan stöttar dig i din individuella vårdplan och hjälper dig att utforma den efter din livsstil. På sjukhusen kan ibland hemofilisjuksköterskor spela en viktig roll när det gäller att informera annan vårdpersonal om hemofili14.

På hemofilicentrat finns ofta en dedikerad sjukgymnast som gör en klinisk bedömning av din ledhälsa, muskelstyrka, koordination och rörlighet. De kan bedöma hur dina leder kommer att påverkas på lång sikt och hjälpa till att förebygga blödningar och ledskada genom att föreslå och anpassa sjukgymnastik och fysiska aktiviteter efter just dina behov14.

Föräldrar till barn med hemofili tränas i att ge sina barn injektioner av faktorkoncentrat, vilket kan göras i hemmet. I takt med att barnen blir äldre, kommer de att få lära sig att ta injektionerna själva14.

  1. Guidelines for the Management of Hemophilia(General Care and Management of Hemophilia: 1.1 What is haemophilia?). World Federation of Hemophilia. http://www1.wfh.org/publications/files/pdf-1494.pdf . Last updated April 2013. Accessed 5th June 2019
     
  2. National Organization for Rare Disorders. HemophiliaA. https://rarediseases.org/rare-diseases/hemophilia-a/. Accessed 5th June 2019
     
  3. National Organization for Rare Disorders. HemophiliaB. https://rarediseases.org/rare-diseases/hemophilia-b/. Accessed 5th June 2019
     
  4. UK National Haemophilia Database. UK Bleeding Disorder Statistics for April 2016 to March 2017. http://www.ukhcdo.org/wp-content/uploads/2018/02/Bleeding-Disorder-Statistics-for-April-2016-to-March-2017-for-UKHCDO.pdf. Accessed 5th June 2019
     
  5. World Federation of Hemophilia. How do you get haemophilia? https://www.wfh.org/en/page.aspx?pid=644. Accessed 5th June 2019
     
  6. World Federation of Hemophilia. Carriers and women with haemophilia. https://www.wfh.org/en/abd/carriers/carriers-and-women-with-hemophilia-en. Accessed 5th June 2019
     
  7. World Federation of Hemophilia. Inheritance of haemophilia. https://www.wfh.org/en/abd/carriers/carriers-inheritance-of-hemophilia-en. Accessed 5th June 2019
     
  8. Haemophilia. BMJ Best Practice. https://bestpractice.bmj.com/topics/en-gb/468/aetiology. Last updated 28th March 2018. Accessed 5th June 2019 
     
  9. Haemophilia. BMJ Best Practice. https://bestpractice.bmj.com/topics/en-gb/468/diagnosis-approach. 
    Last updated 28th March 2018. Accessed 5th June 2019 
     
  10. World Federation of Hemophilia. Carriers and women with haemophilia.
    https://www.wfh.org/en/abd/carriers/carriers-bleeding-symptoms-en. Accessed 5th June 2019
     
  11. NHS. Causes Haemophlia. https://www.nhs.uk/conditions/haemophilia/causes/. Accessed 5th June 2019
     
  12. NHS. Symptoms Haemophilia. https://www.nhs.uk/conditions/haemophilia/symptoms/. Accessed 5th June 2019
     
  13. Guidelines for the Management of Hemophilia(General Care and Management of Hemophilia: 1.4 Fitness and physical activity). World Federation of Hemophilia. http://www1.wfh.org/publications/files/pdf-1494.pdf. Last updated April 2013. Accessed 5th June 2019
     
  14. The Haemophilia Society. Who will be involved in care of those living with haemophilia. https://haemophilia.org.uk/resources/faqs/who-will-be-involved-in-care-of-those-living-with-haemophilia/
    Accessed 5th June 2019 

Jag är förälder till ett barn
med hemofili

Jag är ung vuxen 
med hemofili 

 

Jag är äldre
med hemofili

Fishermen

Klicka här för att fortsätta läsa om möjligheterna för ett liv bortom hemofili

 

 

 

NP-7694