image

Paolas utmaning är att uppträda.

- följ med!
image


 

 

Möt Paola
Ålder: 50
Land: Italien
Hemofili A
 Utmaning: Sjunga / skådespela



 

Möt Luca
Ålder: 59
Land: Italien
Roll under utmaning: Skådespelare

image

Hej, mitt namn är Paola och jag bor i en liten stad nära Rom. När jag var 2 år gammal blev jag diagnostiserad med hemofili, vilket hindrade mig från att ha en normal barndom eftersom jag fick så många blödningar.

Trots att det inte har varit lätt att leva med den här sjukdomen, så har min passion för musik och skrivande hjälpt mig att bli starkare och modigare. Den har aldrig hindrat mig från att kämpa för att uppnå mina mål.

Idag är jag mamma till två barn och har en stor utmaning framför mig: att uppträda genom att sjunga och dansa på en scen. Mitt motto? Att få bli äldre är ett privilegium.

Blogg: 1

Mitt första coachingmöte med den store Luca Ward var en virvelvind av olika känslor.
Jag insåg att jag inte drömde, jag levde.
Jag var i början av mitt femtionde år och summeringen av mitt liv tills nu, blev mer rik och färgstark än jag tidigare hade trott.
Den här Paola hade ingen ålder.
Som om jag hade fått lite mer dyrbar tid.
Med Luca kände jag mig bekväm på en gång.
Vi läste ur manuset “Mamma Mia!”, varvat med skämt på vår romerska dialekt för att lätta på mitt något anspända och seriösa engagemang.
Rollen som Donna var perfekt för mig och jag älskade det från första stund.
Min roll som Liberator hade precis börjat!
Min drivkraft vägledde mig, inte mina bräckliga fotleder. Inte längre.
Full fart framåt Paola! – sa jag till mig själv.

image

Blogg: 2

Här är vi på vårt andra möte med min tränare Luca.
Härligt, idag har vi börjat sätta ihop text och musik.
Först av allt, välj de mest intensiva och passande scenerna. "S.O.S" återgestaltad på italienska, liksom den vackra "The winner takes it all".
Finns inga ord, den kända gruppen Abba har vunnit igen.
Gåshud och magi.
Nu kör vi, drömmen blir sann!
Jag är lycklig!
För lycklig!
Är på väg hem från detta andra möte och känner mig oslagbar!

image

Blogg: 3

Aprilia, juli 2019.
Det är jättevarmt! Men, "The show must go on"!
Och det är den tredje!
Jag önskar jag kunde ha tusen möten med min tränare Luca Ward.
Eftersom att även om jag är orolig över resultatet av min utmaning, i väntan finns ändå medvetenheten att det kommer att vara svårt att uppleva av ett sådant här privilegium någonsin igen.
Från den stund jag sätter mig i bilen för att köra till studion i Rom njuter jag sakta av varje stund för att pränta in den och sätta in den i pusslet av mina mest underbara minnen i mitt liv.
Idag ska vi agera och sjunga.
Scenerna formas och får liv.
Musik hänför och inspirerar.
Vi är nästan där, eller ja, jag känner mig lite mer säker.
"Donna" håller verkligen på att ta Paolas plats.

image

Blogg: 4

En del människor älskar augusti för den välförtjänta vilan och semester.
Jag önskar att augusti hade varit över på en gång.
Jag saknade Lucas lektioner.
Jag har varit i ett konstant tillstånd av oro och skräck. Var jag än var så sjöng jag och övade, jag tror folk trodde jag var galen!
Men hur är det egentligen med det här galopperande hjärtat varje gång jag tänker på min utmaning, vem kan stoppa det? Ingen!
Nu är september äntligen här!
Med medvetenheten om att slutmålet närmar sig, kikar på mig i smyg och magin av ett brusande adrenalin! Sista genrepet med Luca som varit min tränare och som nu även är en kär vän.
Jag längtade efter att få visa honom mitt framträdande för jag behövde inte titta i manuskriptet längre – jag hade memorerat det.
Luca lärde mig hur jag skulle röra mig och förklarade att publiken på teatern definieras som den "fjärde väggen" som vi vänder oss mot utan att avslöja det.
Spontanitet först.
Jag var verkligen "Donna", huvudpersonen men min egen "Donna", inte kopierad från andra utan min egen version av henne, den som jag kände passar Paola.
När jag tog avsked av Luca kunde jag knappt hålla tillbaka tårarna.
Vårt sista möte innebar att drömmen blev sann och jag ville inte bara vara lycklig i min fantasivärld av minnen som ofta händer, utan i denna nuvarande stund.
Jag var lycklig i den stunden!
Och jag är lycklig nu!
Milano väntar på mig! Jag vet inte hur det kommer att bli men men jag vet att jag är redo för utmaningen och jag kommer att göra det bästa jag kan.
Tack till de som trodde på mig.
Med all min kärlek!   

image

Blogg: 5

11 september 2019, jag hoppade precis på tåget till Milano med en resväska full av omsorgsfullt valda kläder, jag hoppas att de är rätt för mitt framträdande. Det är bara två dagar till min debut och jag kan fortfarande inte fatta det. Min tränare Luca Ward sa till mig att hålla mig lugn men framför allt att vara mig själv. Han sa också att jag kommer att förvandlas till "Donna" utan att inse det själv.

En karaktär som jag studerat så mycket och känt som min egen.

Jag har äntligen träffat Giacomo Buccheri skådespelaren som spelar rollen som "Sam" i "Mamma Mia!" showen vi ska spela på scenen. Jag gillade honom direkt för att han gör mig avslappnad och är väldigt stöttande.

Med dessa höga klackar, jag kan knappt känna mina anklar som mirakulöst håller mig uppe. Och detta är också ett mirakel, känslor och adrenalin blandat med medvetenhet om att jag lever i min dröm. Och efter en lång resa från Rom kommer min familj medans jag sminkas. Vi kramas hårt.

Tiden är inne, scenen väntar på mig mästerligt regisserad av enastående kvinnor: Laura Campanello, Michaela Mantovan och Carolyn Smith.

Jag uppför mig som om jag är i ett vardagsrum med vänner men i verkligheten är jag på en teater som är packad upp till taket: några åskådare står till och med och andra kunde inte komma in för vi är utsålda!

Giacomo och jag agerar som om det bara är vi två där!

Fantastiska applåder väcker mig från min dröm och jag ser en massa människor visa all sin kärlek till mig.

Berusad av glädje och underbara känslor ger jag min första intervju, av vilket med handen på hjärtat jag inte minns en enda fråga från!

Jag gjorde det! Även denna utmaning blev en succe! Men jag kunde inte ha slutfört denna utmaning helt själv. Det fanns människor som trodde på mig, inspirerade mig med styrka och bestämdhet.

Tack, Liberate Life. Minnen finns kvar en hel livstid och ingen inte ens om 100 år kommer kunna ta dessa minnen ifrån mig.

image
Responsive banner

Det är möjligt att leva ett liv bortom hemofilin.

Klicka här för att läsa mer om hur det är att leva med hemofili under livets olika skeden.

Paolas utmaning är att uppträda.

- följ med!
image


 

 

Möt Paola
Ålder: 50
Land: Italien
Hemofili A
 Utmaning: Sjunga / skådespela



 

Möt Luca
Ålder: 59
Land: Italien
Roll under utmaning: Skådespelare

image

Hej, mitt namn är Paola och jag bor i en liten stad nära Rom. När jag var 2 år gammal blev jag diagnostiserad med hemofili, vilket hindrade mig från att ha en normal barndom eftersom jag fick så många blödningar.

Trots att det inte har varit lätt att leva med den här sjukdomen, så har min passion för musik och skrivande hjälpt mig att bli starkare och modigare. Den har aldrig hindrat mig från att kämpa för att uppnå mina mål.

Idag är jag mamma till två barn och har en stor utmaning framför mig: att uppträda genom att sjunga och dansa på en scen. Mitt motto? Att få bli äldre är ett privilegium.

Blogg: 1

Mitt första coachingmöte med den store Luca Ward var en virvelvind av olika känslor.
Jag insåg att jag inte drömde, jag levde.
Jag var i början av mitt femtionde år och summeringen av mitt liv tills nu, blev mer rik och färgstark än jag tidigare hade trott.
Den här Paola hade ingen ålder.
Som om jag hade fått lite mer dyrbar tid.
Med Luca kände jag mig bekväm på en gång.
Vi läste ur manuset “Mamma Mia!”, varvat med skämt på vår romerska dialekt för att lätta på mitt något anspända och seriösa engagemang.
Rollen som Donna var perfekt för mig och jag älskade det från första stund.
Min roll som Liberator hade precis börjat!
Min drivkraft vägledde mig, inte mina bräckliga fotleder. Inte längre.
Full fart framåt Paola! – sa jag till mig själv.

image

Blogg: 2

Här är vi på vårt andra möte med min tränare Luca.
Härligt, idag har vi börjat sätta ihop text och musik.
Först av allt, välj de mest intensiva och passande scenerna. "S.O.S" återgestaltad på italienska, liksom den vackra "The winner takes it all".
Finns inga ord, den kända gruppen Abba har vunnit igen.
Gåshud och magi.
Nu kör vi, drömmen blir sann!
Jag är lycklig!
För lycklig!
Är på väg hem från detta andra möte och känner mig oslagbar!

image

Blogg: 3

Aprilia, juli 2019.
Det är jättevarmt! Men, "The show must go on"!
Och det är den tredje!
Jag önskar jag kunde ha tusen möten med min tränare Luca Ward.
Eftersom att även om jag är orolig över resultatet av min utmaning, i väntan finns ändå medvetenheten att det kommer att vara svårt att uppleva av ett sådant här privilegium någonsin igen.
Från den stund jag sätter mig i bilen för att köra till studion i Rom njuter jag sakta av varje stund för att pränta in den och sätta in den i pusslet av mina mest underbara minnen i mitt liv.
Idag ska vi agera och sjunga.
Scenerna formas och får liv.
Musik hänför och inspirerar.
Vi är nästan där, eller ja, jag känner mig lite mer säker.
"Donna" håller verkligen på att ta Paolas plats.

image

Blogg: 4

En del människor älskar augusti för den välförtjänta vilan och semester.
Jag önskar att augusti hade varit över på en gång.
Jag saknade Lucas lektioner.
Jag har varit i ett konstant tillstånd av oro och skräck. Var jag än var så sjöng jag och övade, jag tror folk trodde jag var galen!
Men hur är det egentligen med det här galopperande hjärtat varje gång jag tänker på min utmaning, vem kan stoppa det? Ingen!
Nu är september äntligen här!
Med medvetenheten om att slutmålet närmar sig, kikar på mig i smyg och magin av ett brusande adrenalin! Sista genrepet med Luca som varit min tränare och som nu även är en kär vän.
Jag längtade efter att få visa honom mitt framträdande för jag behövde inte titta i manuskriptet längre – jag hade memorerat det.
Luca lärde mig hur jag skulle röra mig och förklarade att publiken på teatern definieras som den "fjärde väggen" som vi vänder oss mot utan att avslöja det.
Spontanitet först.
Jag var verkligen "Donna", huvudpersonen men min egen "Donna", inte kopierad från andra utan min egen version av henne, den som jag kände passar Paola.
När jag tog avsked av Luca kunde jag knappt hålla tillbaka tårarna.
Vårt sista möte innebar att drömmen blev sann och jag ville inte bara vara lycklig i min fantasivärld av minnen som ofta händer, utan i denna nuvarande stund.
Jag var lycklig i den stunden!
Och jag är lycklig nu!
Milano väntar på mig! Jag vet inte hur det kommer att bli men men jag vet att jag är redo för utmaningen och jag kommer att göra det bästa jag kan.
Tack till de som trodde på mig.
Med all min kärlek!   

image

Blogg: 5

11 september 2019, jag hoppade precis på tåget till Milano med en resväska full av omsorgsfullt valda kläder, jag hoppas att de är rätt för mitt framträdande. Det är bara två dagar till min debut och jag kan fortfarande inte fatta det. Min tränare Luca Ward sa till mig att hålla mig lugn men framför allt att vara mig själv. Han sa också att jag kommer att förvandlas till "Donna" utan att inse det själv.

En karaktär som jag studerat så mycket och känt som min egen.

Jag har äntligen träffat Giacomo Buccheri skådespelaren som spelar rollen som "Sam" i "Mamma Mia!" showen vi ska spela på scenen. Jag gillade honom direkt för att han gör mig avslappnad och är väldigt stöttande.

Med dessa höga klackar, jag kan knappt känna mina anklar som mirakulöst håller mig uppe. Och detta är också ett mirakel, känslor och adrenalin blandat med medvetenhet om att jag lever i min dröm. Och efter en lång resa från Rom kommer min familj medans jag sminkas. Vi kramas hårt.

Tiden är inne, scenen väntar på mig mästerligt regisserad av enastående kvinnor: Laura Campanello, Michaela Mantovan och Carolyn Smith.

Jag uppför mig som om jag är i ett vardagsrum med vänner men i verkligheten är jag på en teater som är packad upp till taket: några åskådare står till och med och andra kunde inte komma in för vi är utsålda!

Giacomo och jag agerar som om det bara är vi två där!

Fantastiska applåder väcker mig från min dröm och jag ser en massa människor visa all sin kärlek till mig.

Berusad av glädje och underbara känslor ger jag min första intervju, av vilket med handen på hjärtat jag inte minns en enda fråga från!

Jag gjorde det! Även denna utmaning blev en succe! Men jag kunde inte ha slutfört denna utmaning helt själv. Det fanns människor som trodde på mig, inspirerade mig med styrka och bestämdhet.

Tack, Liberate Life. Minnen finns kvar en hel livstid och ingen inte ens om 100 år kommer kunna ta dessa minnen ifrån mig.

image
Responsive banner

Det är möjligt att leva ett liv bortom hemofilin.

Klicka här för att läsa mer om hur det är att leva med hemofili under livets olika skeden.